Igångsättning och framtida planer..

Jag har så mycket jag vill göra nu, nu, nu. Men inget som varken jag eller Spirit är redo för nu men vi ska ta oss dit tillsammans och göra det bästa av allt. Jag tänkte dela med mig av mina mål i princip allt, för jag har inte direkt gett er några detaljer mer än en överblick om vad jag ser fram emot. Även om jag har lite högre krav på oss nu, vilket ni som följt mig länge kommer märka, så kommer vi ha så kul på vägen. Det vet jag. Jag behöver högre krav mest för min del, annars brukar jag bli så bekväm och stanna på en nivå som är behaglig men inte som har varit ett mål, låter jätte rörigt men jag ska berätta...
 
Det som jag har längtat efter mest som var så längesedan vi var med på är team chasing. Jag och Sarah Kristiansson håller på och bilda ett lag, vi behöver bara en lagkamrat till. Men när vi väl är igång igen så satsar vi mot SM, givetvis. Ett SM till hade absolut inte skadat, det är kul, inte alls så krävande egentligen, det är så härliga människor med och en fantastisk gemenskap. Till vintern hade jag planerat att lura hit Sarah till marieberg och träna lite inför 2016 års säsong. Jag är så sjukt taggad, även Spirit hoppas jag. För det är något han verkligen tyckt om, han blir så taggad av att rida i lag. 
 
Något som jag lägger extra krut på nu under igångsättningen är ridningen utan huvudlag. När vi ändå bara skrittar ut tycker jag det är så onödigt att sätta in ett bett i munnen på honom. Och när vi skrittar och travar lite smått i paddocken ser jag heller ingen anledning att arbeta med bettet.. Det är både bekvämt och kul att arbeta utan någon utrustning. Idag tänkte jag faktiskt börja trava lite och försöka jobba i formen i skritten och lite i traven - utan något huvudlag. Jag tänker endast ta till två ridspön och göra inverkan på bogarna som jag testade senast vi travade i paddocken. Det gick hundra gånger bättre än vad det gjorde med bara en halsring. Jag är väldigt nyfiken på att se hur han sköter sig efter denna långa vilan, jag vill se om han är med mig eller emot mig och se vad vi kan ha för mål i de lättare gångarterna under igångsättningens början. Sedan gör jag inte detta för att det ska låta fräckt att rida utan huvudlag utan jag vill bevisa att relationen och tilliten absolut inte sitter i bett och tyglar. "Om förhållandet bygger på förtroende så lyder hästen även utan bett och tyglar." Framtidens mål är att alltid kunna rida ut utan huvudlag, året om, överallt. 
 
Nu kommer vi till hoppningen, det är den som har gått mest upp och ner genom åren. Allt tack vare mig. Jag har dragit ner oss till botten så många gånger, för jag hade en spärr i huvudet ett tag som jag hade väldigt svårt att jobba bort. Men nu känns det som om vi är fit for fight igen.. Tack vare min spärr så tappade Spirit sitt självförtroende i hoppningen och jag har behövt jobba på bådas stora minus sidor samtidigt. Men när vi slutade innan hältan så var vi på topp och jag hoppas på att få starta där vi avslutade. Mitt mål är att starta 1 m - 1,10 m inom ett år. Och ligga på den höjden så länge vi känner för det, men jag tror inte vi kommer överskrida den. Men vi ska nå dit, jag måste bara tro på oss mer.. Jag har varit lite för feg vilket det ska bli ändring på. 
 
Dressyren har jag endast önskemål, så får vi se hur långt vi kommer.. ;) Även här avslutade vi när det gick som bäst.. Det sista jobbade vi mest på att orka mer och mer. Jag har som mål att lära in passage, piaff och galoppombyten i vartannat. Det är önskemål och inget jag säger att vi kommer lyckas med. Men inget är omöjligt, lägger jag bara ner tiden på rätt saker så kommer allt gå bara jag, och Spirit såklar, vill. De hade varit så häftigt och jag tror alla hästar skulle klarat av det, alla har såklart olika förutsättningar men mycket beror ju på vad ryttaren lägger energi på.. 
 
Jag skrev ett långt målinlägg om 2015 för ett tag sedan men vi hann bara komma till juni innan det tog stopp på fyra månader. Men nuuu är vi på gång igen, hoppas jag och önskar med hela mitt hjärta. Jag vill att vi ska ut och ha kul, så som vi hade förr. Vi har kul nu med såklart men träning med lite mer variation och mål hade varit extra spännande. 
 
Tack för att du är min, utan dig hade inget av det här varit möjligt.

"Jag orkar inte" existerar inte längre

Om jag hade kunnat spola tillbaka tiden så finns det så mycket jag skulle vilja ändra på. Jag hade önskat att Nora 14 år aldrig hade fått fatta ett stort beslut. Tiden då jag var som mest "ung och dum", fjortis och tänkte som en barnrumpa var den tiden då det mesta förändringar skedde i mitt liv och då jag fick ta dom jobbigaste besluten. Tiden när mina föräldrar skilde sig så blev det så många ändringar i mitt liv. Jag själv ägde två egna hundar, skulle precis börja åttan och så hade jag Spirit. När jag var 14 år förtod jag inte vad som var viktigt i livet. Jag trodde killar och kompisar var allt. Det var på riktigt allt för mig då, det var i alla fall vad jag trodde. Jag hade kärlek till mina djur men kände mer drag för att vara ute och röja på helgerna. Eftersom jag tillslut valde att bo i lägenheten på heltid så kunde jag inte ha hundarna där, jag hade ett val att ha kvar dom men jag kände att jag inte hade tiden. Det här är riktigt jobbigt att skriva för jag ångrar så mycket att jag inte har kvar dom. Dom båda har världens bästa hem just nu men det känns fortfarande i hjärtat, varje dag, hela tiden att jag valde bort dom. Även Spirit besökte jag nästan aldrig, det var mest mamma som hade honom den tiden. Jag var där ibland men inte alls lika ofta som nu när jag är där varje dag och lite till. 
 
Nu nästan fyra år senare så får jag lida för mina idiotiska beslut jag tog då. Hade jag bara prioretat allt på rätt sätt så hade jag inte behövt ha den ångesten jag har nu. Förut så "orkade jag inte gå ut med huden", "jag orkade inte åka till stallet". Dom orden existerar inte längre. Säger någon stallet så säger jag "ja gärna!". Säger någon ska vi träna agility så är svaret också "ja gärna!". Djur överhuvudtaget ger en sån energi och glädje. Det leendet jag får och den kärleken jag känner när jag är i med Spirit får jag bara när jag är med honom. Den glädjen och energin hundarna hos pappa ger en är obeskrivlig. 
 
Om det är någon yngre som läser min blogg, så vill jag ge er ett råd. Gör det som känns bäst, men gör inget du vet att du kommer ångra i framtiden för ångest är det värsta som finns. Kompisar och killar är långt ifrån allt. Dem finns med en hela livet men djurens tid i livet ska man verkligen ta vara på så länge man kan, för den tiden är inte lika lång. 
 
Jag är så glad att jag har dig, min största och absolut finaste kärlek i livet.
3

"hästar som redskap"

Jag förstår mig inte på folk som köper in hästar som om det vore en bil och sedan säljer vidare hästen för att den inte duger för ens krav och nivå. Jag hade aldrig kunnat sälja vidare Spirit, han kommer vara min tills livet skiljer oss åt. Även om jag ibland kanske vill mer än vad han klarar av så säljer jag inte honom för det. Skulle jag vilja något mer mot vad hans kapacitet är till för hade jag skaffat mig en till häst som klarar det. Men just nu finns inte ekonomin för det, jag är redan nu nöjd med att kunna ha en häst. Även om han skulle bli skadad eller något som hade påverkat honom i framtiden så hade jag ändå haft kvar honom för kärleken till min häst är starkare än intresset för ridsporten. Och det är hemskt att detta inte är självklart för andra, det är ett klart tecken på att många bara ser sina hästar som redskap. 
 
Ett hästköp tycker jag verkligen att man ska tänka igenom noga. Jag tror inte hästarna uppskattar att flyttas från hem till hem. När man köper en häst ska man vara mycket noga med vad man vill ha nu och inför framtiden. Men så klart så fungerar man inte ihop med alla hästar, precis som vi människor inte fungerar ihop med alla. Då kan det vara bra om hästen hittar till ett annat hem men annars tycker inte jag det finns någon ursäkt till att sälja sin häst, för vem hade gjort så mot en hund? Hundar och hästar, dom båda är fantastiska djur. 
 
Något jag skulle kunnat tänka mig är att ta emot andras hästar och rida till, som dom sedan får tillbaka, det hade varit ett roligt "jobb" i framtiden. Att sedan följa vidare deras utvecklig med sina ägare, som är nöjda med den hjälpen dom fått. Men att sälja vidare hästar när dom inte duger längre är bara hjärtlöst, på riktigt. Men det är så vi människor är, vi nöjer oss aldrig, vi ska alltid ha det bästa. För vem hade gjort så mot en hund? Hur tänker ni?
 
Det här är mannen i mitt liv.
2