Hoppning

Hovslagaren var här i fredags och satte på en sula med silikon. Han hade en mjuk undersida som kan göra att det störs när han anstränger benet extra eller om underlaget packar sig under foten och trycker på. I fredags fick han bara springa fritt i manegen och då såg det bra ut. Eftersom jag aldrig fick avslutat senaste hoppningen så satte jag faktiskt upp några hinder för att känna hur han känns. Han hoppade jätte fint. Alltså hela känslan var bra, hela passet. Men något steg någon gång var inte riktigt som det skulle. Även om allt kändes som en dans på rosor typ, så sa min magkänsla något annat. Jag ska tetsa rida ut lite idag och se hur det känns. Sedan ska jag lämna ett svar till våran hovslagare på måndag om han behöver komma tillbaka eller inte, om det har hjälpt eller inte. 
 
Det är gymkhana träning idag i stallet, så jag ska se om jag kan rida någon annan häst på det passet. Jag vill verkligen vara med. Om jag hinner med ljuset idag ska även Power få en uteritt, annars ska jag lägga fram några bommar och rida över, vilket är första gången uppsuttet. Det ska bli väldigt spännande. 
 
Emelie, en kompis i stallet, fick också hoppa ett litet varv på Spirit. Det var spännande att se när någon annan hoppar honom, som faktiskt är första gången vad jag minns. Det gick super för dom och både jag och Emelie fick inte nog sen, vi ville hoppa mer.. Tänk om man hade haft några hästar till, snacka om en dröm! 
 
Högsta höjden igår låg på 90 cm. Det är faktiskt det högsta vi har hoppat sedan skadan i somras.